Britt!
För drygt en vecka sedan kom du inte till lunchen som du hade varit med att planera. Det var vår gymnasieklass från Schartau som träffades. För vilken gång i ordningen vet vi inte. Vi är några här från klassen som hållit ihop under årens lopp.
Det blev en långlunch där vi mindes dig. Det var både skratt och tårar. Svårt att fatta även om vi visste att du var sjuk. Du har varit en viktig person i vår grupp. Alltid glad och positiv.
Nästa år ska vi fira 55-årsjubiléeum. Du var med bland de som ska ordna kalaset. Du planerade ända in i det sista för vad vi ska äta och göra på festen. Framförallt vad vi ska äta.
Du besatt den unika förmågan att behandla varje vän som din enda. Du såg och hade omsorg och omtanke om alla. Den sista tiden var du mer orolig för din familj än vad du var för dig själv.
Du var snabb och fixade och donade ända till slutet. Du har ju själv bestämt vad som ska hända här idag.
Du var modig också. Ett exempel som vi mindes under vår lunch, var när du, en liten smal tjej på 17 år, satte vår stora långa geografilärare på plats. Han gillade att mobba flickor men ingen vågade säga något, utom du. Han blev alldeles svarslös. För nästan 60 år sedan kritiserade man inte lärare och ordet mobbning fanns inte men utövades ändå.
Britt, det har alltid varit väldigt roligt att umgås med dig.
Du hann uppleva mycket i ditt, vad vi tycker alldeles för korta, liv.
Britt, du var en solstråle som vi alltid med glädje kommer att minnas!
Nedtecknat av Kristina
Det är så sorgligt att Britt är borta. Men det går inte att tänka på Britt utan ett leende. Det går inte att nämna Britt utan ett leende. Hon var ett enda stort leende hela hon. Vi var grannar i 14 år, bästa grannar man kunde ha. Det första mötet säger allt. Nippe kom cyklandes med målarfärgsburkar på styrstången, i färd med att göra i ordning vårt hus inför flytten från Norrbotten. Då sticker Britt ut huvudet genom fönstret där hon står med Erik på armen: ”Behöver du låna bilen så säg till!!”. Det blev många lånade bilar, ägg, mjölkkartonger, kjolar, och grytor genom åren. Det blev många glada skratt och långa samtal. Britt blev dagmamma till vår dotter Mathilde och så småningom utvald gudmor. Hos Britt fick alla plats. Det spelades landhockey på terrassen och golf på gräsmattan så att det ven om bollar och puckar. Alla på gatan fick vara med och fick fika och positiv uppmärksamhet. På mornarna kunde Britt ses iklädd morgonrock köra sin pojkar till skolan, för att därefter hämta en pensionär vars fötter hon ömt vårdade. Genom glada skratt och vänliga samtal lindrade hon många äldres ensamhet. Britt kände alla och var en oöverträffad kunskapskälla när det gällde vem som bodde var och var släkt eller kompis med vem. Hon var hela Lilllängsvägens Britt.
Det är längesen nu som vi träffades dagligen men varje möte under senare år har inneburit en speciell glädje som var Britts signum. Vi saknar henne så. Saknar hennes sällsynta blandning av optimism och realism. Vi delar sorgen med många och tänker särskilt på Lasse samt Johan, Gustav och Erik med familjer som sörjer en älskad sambo, en fantastisk mamma och en underbar farmor.
Ingrid och Nippe