Bengt Croneby

En förlust för Kungsör. Vila i frid!

Första gången vi sågs var vi båda med på en utställning ordnad av Svenska Tecknare, men det kom nog varken du eller jag ihåg när du sedan flyttade till Kungsör. Vi träffades sedan i olika sammanhang under årens lopp och under den senaste tiden blev det också ganska många telefonsamtal. Det var alltid inspirerande och roliga möten och samtal. Världen blir tråkigare utan dig Bengt!

Bengan ! Vi träffades i Åkersberga i slutet av 80-talet och har haft kontakt sedan dess. När Du flyttade till Kungsör så blev ju den personliga kontakten lite mindre utan övergick till många långa intressanta telefonsamtal om jazz, jazzmusiker och politik. Vi hade även samarbete på arbetsplanet med en gemensam utställning i Åkersberga. Ett stort tack även för alla fantastiska jazzaffischer som Du har tagit fram för jazzens fortlevnad, inte minst bland annat för vårt saxband SAXARUS. Din konstnärliga begåvning var mycket stor. Jag glömmer dig aldrig och det är ett stort tomrum. Vännen Lasse Åkesson

Saknar våra samtal, saknar din humor, saknar dig. Livet har blivit gråare. Tack för lång vänskap Bengt, önskar dig frid och ro Ulla-Britt

Tack brorsan för alla roliga år!

Vi flyttade våren 2005 till ett stillsamt hörn av Kungsör och Sverige. Det dröjde inte länge innan vi fann att i uppgången intill vår bodde en annan f d stockholmare, som likt vi sökt lugnet i landsorten. Där tog likheterna oss emellan slut: Medan Lille-Mor och jag pensionerat oss från våra arbeten, arbetade Bengt vidare för sin försörjning; När vi rörde oss i Kungsör för daglig handel eller annat mötte vi ibland Bengt stödd på sin käpp (sista tiden rollator). För några år sedan ville Bengt se oss på vernisagen av sin utställning - en enögd, färgblind granne som gäst hos en färgglad konstnär! Vid något tillfälle hade vi sällskap från Eskilstunatåget (vi skiljdes i källaren till vårt hus - Bengt var tacksam för att ha sluppit bära hem sitt tunga paket). Sista mötet hade Lille-Mor i februari 2019 då Bengt var orolig för något sjukproblem som skulle tvinga honom till läkarbesök i annan ort. Tydligen hade Bengt anledning till sin oro, Nu har vår uppskattade granne lämnat oss. Vi får nöja oss med att ha mött Bengt Croneby, inte genom hans konst utan i verkligheten under några år av vårt liv.